Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var min morbror Stig som ringde mig för att
berätta att Folke hade skjutit sig. Jag stod i gången till
arbetsrummet när telefonen ringde. Jag kunde se rakt
ut över Gripsholmsviken och över till Mariefred. När
Stig ringde såg jag huset varifrån han ringde. Han sade
att Folke skjutit sig. Allt var helt stilla runt mig då.
Innan jag hann träffa Stig var han redan död. Han steg
upp på kvällen efter och gick ut i köket och där dog han.
Inte heller till hans begravning var Alva bjuden.
Alla som höll på mig i släkten är nu döda. Alla utom
faster Elsa, hon lever ännu. Hon är åttioett. De ingifta
farbröderna Gustaf och Gösta är döda. Mina
morbröder Folke och Stig är döda. Farfar är död. Farmor är
död. Också morfar och mormor är döda. Jag tyckte bra
om dem. Särskilt om morfar. Mormor var ju så
annorlunda: Hon var alltid någon annanstans fast hon fanns i
rummet. I tjugofem år var hon klen. Innan hon skulle
upp till sin dotter Rut tog hon fram morfars
begravningskläder och gjorde i ordning dem. Du kommer att
behöva dem, sade hon. Hon reste sedan till Nibble vid
Tillberga. Där lade hon sig till sängs och dog. Morfar
dog också där. Han hade rest dit för att fiska kräftor i ån
samman med Rut och Elon. Han fick upp en stor hona
ur håven och sade att han fått tag i en stor en, sedan föll
han framstupa och var död. Jag tyckte ju bra om dem
båda men jag trodde aldrig de höll på mig. De stod inte
upp för mig. Jag var ett barnbarn, inget annat. Och
bland deras barnbarn var Ulla nog viktigast för dem.
Hon var den äldsta i den grenen. Hon var ett halvt år
äldre än jag. I min gren var jag den äldsta.
Gun väckte mig vid tretiden i natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
