Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag kastar pinne åt honom. Ett tag tänker jag krypa
under bordet och väcka honom. Han får ett så förvirrat
uttryck i ögonen om man väcker honom när han sover.
Det dröjer en liten stund innan han riktigt vet var han
är. Men det är nog synd om honom när man väcker
honom på det sättet. Han är ju gammal nu och stel i
bakbenen när han skall gå nedför trappan. Jag har sett
att han hasar ner ibland. Bakbenen bär inte och han
sätter sig och halkar ner. Men jag har inte sagt det till
någon och jag försöker hjälpa honom ner utan att någon
får syn på hur det är för man skjuter ju gamla hundar.
Tipp är egentligen alldeles för gammal.
— Det börjar nog bli lite synd om Tippen, säger
farfar.
Tipp har inte varit med ute i skogen på ett par år nu.
Vi har en sådan häst också. En som är för gammal till
allting men som får vara kvar ändå.
När vi äter kväll är farfar inte hemma. Han är på
sammanträde. Farmor och jag äter ensamma. Hon
läser sedan och jag håller på med mina bilar. På natten
vaknar jag av att det slår i dörrarna. Det är Mela som
kommit hem från Stockholm. Hon är min faster.
Klockan är nästan tolv. Hon är glad. Hon öppnar
dörren och tittar in. När hon ser att jag är vaken säger
hon:
— Skall jag sjunga paraplysången?
Hon går ut i hallen och hämtar ett paraply. Så
spänner hon upp det. Hon sitter på min sängkant och
sjunger om Jon Blund den lille med paraplyet. Det är
roligt. Sedan måste jag ha somnat meddetsamma för
jag minns inte att hon gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
