Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men jag hade stängt grinden till trappan naturligtvis.
Men det stod en kaffebricka på bordet. När jag kom
tillbaka så kom du mot mig och såg så nöjd ut. Jan har
gjort ett ting till farmor, sade du. Jag undrade vad det
var och så såg jag vad du gjort. Gräddkannan var halv
med grädde och du hade fyllt den med socker. Och alla
sockerbitar som blivit över från sockerskålen hade du
lagt i rad på brickan. Det kan du inte minnas.
— Gråt inte, farmor, sade jag.
— Och sedan vid julen 1929 var du ensam i salongen
några minuter och det var alldeles tyst så jag borde ha
blivit misstänksam men jag satt och sydde och då kom
Lilly vår köksa och ropade: Frun, frun, Jan har haft
sönder alla stolarna i salongen. Hon förstod ju inte hur
det var. Sitsarna gick ju att lyfta ur. Men du hade
förstått det. När jag kom in i salongen satt du där lilla
fulingen på soffan med en så belåten min och alla åtta
sitsarna runt hela golvet. Vad har du nu gjort, Jan, sade
jag. Soffan är inte sönder, sade du. Så du var så glad att
soffan inte var sönder. Så lagade vi stolarna
tillsammans och du lovade att inte göra så mer. Det tog du i
hand på.
— Jag kanske inte gjorde rätt alltid, sade hon. Det är
ju inte så lätt att ha hand om ett litet barn. Man jag
gjorde så gott jag kunde.
— Farmor skall inte gråta, sade jag.
— Nej, sade hon, det skall jag inte. Men jag var
tvungen att fostra dig också. Jag vet inte om jag
handlade rätt. Jag grubblar ofta på det numera men jag
handlade efter min övertygelse. Men du kanske säger
mig att jag handlade fel och gjorde orätt mot dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
