Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Farmor hade diskat färdigt. Hon satt vid köksbordet
och drack kaffe. Hon drack kaffe på bit. Tog sockerbiten
i munnen och hällde upp kaffet från koppen på fatet och
drack. Så gjorde man när det inte var främmande med.
När hon druckit sade hon:
— Men han ville alltid att jag skulle vara fin. Han
köpte hattar och sidenklänningar och när han var på
det humöret kom han med presenter åt hela familjen.
Men aldrig fick vi stanna på ett ställe. Han byggde och
sålde och köpte och än hade vi en stor våning på
Valhallavägen och än en liten lägenhet på Söder och
mitt under kriget bodde vi ett tag i en villa i gamla
Äppelviken och så ut på landet och han hann inte mer
än skaffa en gård och börja rusta upp den förrän det var
att flytta till nästa. Det var inte förrän han kom till
Gesta han slog sig till ro. Men han rustade upp Gesta
också. Han ville alltid arbeta och förbättra.
— Hade han fått studera hade han nog haft ett annat
liv. Men det var ju inte så på den tiden. Och det var inte
hans fel egentligen att det gick så illa med spriten.
Andra kunde tåla det men han blev sjuk av spriten och
svullnade. Det var något med bukspottkörteln, någon
svaghet som var medfödd.
— Men det var så svårt allting och ingen fanns det
att tala med. Jag var ju så ung när vi gifte oss. Bara
barnet. Och det var så svårt och fattigt i början. Och nu
ligger jag vaken om nätterna och grubblar om jag
gjorde rätt som inte tog ut skilsmässa.
— Låt bli att gråta, farmor, sade jag.
— Men det gjorde man ju inte på den tiden och
egentligen var han snäll också och han hade så vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
