Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådär mjukt och lite luddigt som annars. Det verkar
som om båda ögonen nu ser morgonen lika detaljskarpt.
När jag går mot kajen ser jag mina spår efter mig
tvärs över trottoaren och gatan. Det måste ha snöat
under natten. Snön ligger kvar på marken fast det varit
bart länge. Jag hör mina steg knarra i snön. Det finns
inga andra spår. Inte ens en buss har kört förbi. Jag
klättrar ner på isen. Jag undrar om den bär. Det har ju
inte varit sådant väder denna vinter att någon jumpat.
Den mullrar. Det smäller. Det rister under mig och isen
är sörjig.
Jag går i vatten och där framme dansar isflaken.
Fortfarande hänger månen över Karlbergs slott stor och
röd och ingenting rör sig någonstans utom isflaken. Jag
kan inte se en bil och inte en människa och alla rutor i
alla hus är helt svarta. Så ljusnar det och nu glittrar det
i alla rutorna och husen drar i rött och isen blånar.
Jag går vidare mot rännan och när jag kommer fram
stannar jag till innan jag tar det första språnget och jag
tvekar i språnget som jag aldrig gör och som man inte
får göra och flaket skär ner i vattnet och jag kan inte
göra något riktigt avstamp för redan sköljer vattnet över
kängorna och det blir ett svagt och dåligt hopp och nu
landar jag tungt på nästa flak och så öppnar sig vattnet
och jag går igenom och högt däruppe glittrar isen över
mig och så är det bara tungt och svart och det är svårt
med teddybjörnspälsen och jag fäktar för att komma
upp och det är kallt.
Man kan säga att jag tar mig upp. Jag har ingen ispik
och händerna glider över isen och jag får inget grepp
Men jag får grepp då isen är sörjig och jag kan rulla mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
