Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det förföljde mig fram genom livet. År 1956 när det
började bli tydligt att Gun och jag var mer än vänner
brukade vi gå till P.O. och Anne-Marie Ultvedt — som
då bodde vid Odenplan — och dricka kaffe och prata
om konst. Hösten var kylig och min etta vid Skånegatan
var kall.
Men Anne-Maries äldre syster blev orolig för Gun
när hon hörde talas om att Gun gick i sällskap med mig.
Jag var ju så gräslig. Det hade varit så synd om
Myrdals för min skull. Det visste hon ty hon hade
praktiserat hos medicinalrådet Rolf Bergman före kriget
när han ännu blott var överläkare och hon behövde
praktikantbetyg för att komma in på den husliga linjen.
Och Rolf Bergman var studentkamrat med Gunnar
Myrdal och Alva och Gunnar Myrdal umgicks i
hemmet och de var så olyckliga för Jans skull. Han var
gräslig.
Så var det. Jag kunde inte värja mig mot det när jag
var fem år och jag förstår det inte när jag blivit
femtiofem. Under mellantiden har jag hunnit se in i
många familjer och lära känna många barn och — som
sagt — fått såväl barn som barnbarn själv och så
gräsliga barn som det jag skulle varit finns det inte och
aldrig har jag hört folk tala om sina barns gräslighet
utan att bli rätt gräsliga själva; men Alva och Gunnar
lyckades. Men det var kanske så man gjorde i deras
krets. Funktionalism med platta tak och stålrörsmöbler
och vita väggar och tal om de otäcka barn som hölls i
den skräpiga barnkammaren.
Eller också var det bara Alvas och Gunnars
personliga särdrag. Men efter det att farfar dött och Gesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
