Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sålts var jag hjälplöst utlämnad till dem och kunde inte
försvara mig.
Den vårdagen 1935 när de två okända trettioåriga
tanterna stod på främre vagnens bakre plattform på väg
från Odenplan mot S:t Eriksplan och talade med
varandra om hur synd det var om Myrdals för att Jan
var så gräslig och ett sådant problembarn var jag sju år
på det åttonde. Jag tittade ut genom glasrutan och
därutanför på gatan cyklade springpojkar förbi och där
körde bilar förbi och där gick folk på trottoaren och
tanternas röster kvittrade och flöjtade bakom ryggen på
mig. Det var inte första gången jag hörde sådant från
okända som inte visste vem jag var och som inte ens
kom på tanken att sjuåringen i kortbyxor och
knästrumpor och polomössa som stod med ryggen mot dem och
tittade ut över trafiken var just det fall de talade om när
de tyckte synd om de stackars Myrdals för pojkens
skull.
I varje fall var jag ett problembarn. De sade alla. Det
var därför jag gick på Olofsskolan och det var därför jag
nu skulle flyttas från skolan. Det var också nödvändigt
att skilja Gabriel och mig. Vi hade så dåligt inflytande
på varandra.
Det var Gabriel som fick mig att tycka om Homeros.
Fast vi läste honom i Barnbiblioteket Sagas utformning.
Gabriel ville alltid vara Hektor. Själv lutade jag mest åt
Akilles. Fast Odyssevs var bra också. Men Agamemnon
ville jag inte vara.
Vi gick också på järnvägsmuseet. Där fanns så
underbara modeller. Vi kunde se på dem i timmar. De
var så fint gjorda. De var som riktiga fast små. Varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
