Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varandra. Jag hade kommit hem och nästan glömt vad
de två tanterna på fyrans plattform sagt. Jag satt på
golvet i mitt rum och byggde. Hela tiden låtsades jag.
Jag satt och mumlade för mig själv som jag brukar göra
när jag låtsas. Jag byggde ett land med städer och
järnvägar och fabriker och landet låg i krig med ett
annat land och kungarna stred och stupade och runt
murarna tågade nya trupper fram. Då hörde jag dörren
öppnas bakom mig. Jag blev stel i ryggen och det stack
mellan skulderbladen och jag fick svårt att andas men
jag försökte låtsas som om jag ingenting hörde. Det var
Alva.
— Sitter du här och leker alldeles för dig själv lilla
Jan, sade hon.
Jag vände mig om och drog upp munnen som ett
leende och såg hennes grå ögon vila på mig och nu sjönk
hela leken sönder och det var som om det blev en grå
hinna över rummet och allting var borta och det var
bara träklotsar kvar.
Sedan tog hon ett steg tillbaka och stängde dörren
igen men allt var redan över. Jag reste mig upp och
sparkade undan klotsarna och gick fram till fönstret och
såg ut på gården. Det hade redan börjat skymma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
