Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vi kallar henne Anne också. Det är väl roligt. Du
är ju så förtjust i den där flickan i din klass.
Jag blev alldeles kall inombords av skam. Jag
backade mot dörren och log med munnen och sade:
— Ja, det var roligt.
Alva kunde aldrig lägga märke till någonting utan att
börja krafsa. Hur glatt och blank man än höll sig
hittade hon alltid en liten fläck att krafsa på.
Jag hade aldrig någon barnbjudning hemma. Jag
hade aldrig en julgransplundring. Men jag gick på
barnbjudningar och julgransplundringar och Alva
sökte få mig att gå med på att ordna något sådant
hemma. Gunnar sade ingenting om det. Han brydde sig
inte om sådant. Men jag gick aldrig med på att vi skulle
ha någon barnbjudning. Hellre fick man säga att jag
var snål och ogästvänlig. Ty jag såg framför mig hur
Alva skulle komma in bland alla barnen och hörde hur
hon skulle kvittra och jag skämdes redan i förväg.
Sedan skulle de roliga historier Gunnar hade att berätta
för sitt umgänge vid middagarna om lille Jan och hans
vänner aldrig ta slut. Jag skulle stå vid dörren till
korridoren och hålla en helt liten springa öppen och
lyssna och höra dem äta och dricka och Gunnar skulle
berätta roliga historier om mig och alla skulle fnittra. Så
var det ju redan. Hur skulle det då inte bli om han fick
se alla barnen?
På senvåren 1935 flyttade vi från staden. Då hyrde
Gunnar en villa i Bromma. Det var bättre luft därute
och man behövde fler rum. Sissela skulle ha
barnsköterska. Till en sådan fanns det inte plats i våningen vid
Kungsholmsstrand. Inte heller fanns där speciell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
