Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag har inte tänkt på detta förr. Jag har utgått från
att jag kan se hela villan om jag så önskar. När jag
passerade här förbi år 1954 såg jag fasaden och pekade
mot mitt fönster och sade:
— Därbakom bodde jag.
Om jag går genom parken, eller de obebyggda
tomterna, till Thespisvägen där Olle och Lennart bodde
kan jag se deras villa. Olle och Lennart var bröder och
mina närmaste lekkamrater när jag bodde i Olovslund.
Jag kan gå in på deras tomt. Jag kan gå runt huset. Jag
kan se sandlådan och den gröna vattentunnan för
regnvatten och deras mammas köksträdgård och garaget
där deras pappa ställde bilen han köpte 1936 och sedan
kan jag gå till deras ytterdörr och öppna den och gå in
och jag ser deras hall och där är dörren ner till
källartrappen och sedan går jag in i deras kök och
vidare in i matsalen och jag ser bordet och stolarna och
takkronan precis som de var och skåpet där på väggen.
Också vardagsrummet kan jag se med möbler och allt
fast vi sällan var där och jag kan gå uppför trappen till
övre hallen där det fanns ett porträtt av rikskansler
Adolf Hitler på väggen för han var trots allt en stor man
— men det är en senare historia — och jag vet var deras
föräldrars sovrum ligger och också det kan jag se fast
jag bara var inne där någon gång och så kan jag gå in i
deras rum och det ser jag ju lika klart som jag ser mitt
eget rum vid Thaliavägen.
Men om jag så åter står vid Thaliavägen och skall gå
in så ekar den tomma svarta rymden innanför ekporten.
Jag går runt huset och står framför glasdörrarna. Det
skymmer nu och därinnanför glittrar och lyser det och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
