Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att se vad därinnanför är slår jag upp de höga
franska fönstren men därinnanför är samma tomhet
som innanför ekporten. När jag sluter glasdörrarna
glittrar de dock åter och att se genom dem är som att se
in i ett rum där ljus och speglar glänser. Men de är
kulisser.
Jag undrar över det här. Jag går trappen upp till mitt
pojkrum och ser parketten under mina fotsulor steg för
steg. Sedan står jag i mitt rum och ser ut genom
fönstret. Jag brukade stå så där när jag fantiserade.
Eller också låg jag på sängen och såg upp i taket. Då
bollade jag gärna med något. En stor blank dank eller
en kägla. Kasta upp den och ta fatt och kasta upp och ta
fatt under det jag fantiserade.
På den tiden, från 1935 och framåt berättade jag
aldrig för någon vad jag fantiserade. Det hade jag slutat
med redan när vi bodde vid Kungsholmsstrand. Jag
lärde mig sitta vid matbordet och fantisera också eller
att sitta i min skolbänk och fantisera. Det gällde bara
att vara helt stilla med ögonen. Att liksom gömma
ögonen och att hålla ihop munnen. Då och då prövade
jag försiktigt om läpparna var ordentligt förseglade. De
klibbade vid varandra. Det skulle de göra för att inget
ord skulle slippa ut oförhappandes.
Långt senare skulle jag göra likadant när jag satt
inför en flicka jag reagerade på. Men då var det ju
annorlunda. Då gällde det att inte med en min visa vad
jag upplevde och samtidigt blev varje snabb
ögonkontakt ett djupt sug genom kroppen.
Men den här fantasin jag klev in i när jag öppnade
den tunga ekporten och klev in i den stora rymden där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
