Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svenska Dagbladet. Det var en högertidning. Jag
brukade inte läsa den. Jag läste Social-Demokraten. Men
nu hade Svenska Dagbladet bild på mig. Jag stod där
alldeles under namnlistan för den nya regeringen och
bredvid nyheterna från kriget.
På bilden var jag klädd i trenchcoat och keps. Det var
sommarvarmt ännu så jag hade inte börjat med
golfbyxor än utan gick i kortbyxor fortfarande. Strumporna
hade hasat ner och jag hade sandaler i stället för skor.
Men jag var inte ensam på bilden, bredvid mig stod en
annan. Vi var lika stora. Också han hade keps och
trenchcoat men hans trenchcoat var blå och min var
grå. Och han hade skor och golfbyxor och skjorta med
slips. Man såg inte ansiktena på oss. Vi var i profil och
bortvända så man bara kunde se våra högeröron.
Svenska Dagbladet skrev att de två var ”ett par unga
herrar Myrdal”. Många trodde att det var jag och min
bror. Denne bror brukade man tala om länge. 1965 åt
jag lunch en sommardag på Freden. En som jag haft
som lärare på Höglandsskolan 1943 kom in. Någon
pekade ut mig för honom. När han tagit sina två vita
kom han fram till mitt bord:
— Jag hade din bror i min klass, sade han. Din äldre
bror. Hur går det för honom nu för tiden.
Och han berättade för mig om sina svårigheter med
min äldre bror. Han väntade att jag skulle be honom
sitta ned vid mitt bord. Men det gjorde jag inte. Jag såg
honom inte. Han fanns inte. Efter en stund harklade
han sig och sade:
— Ja, jag går tillbaka till mig.
— Har du sett att man tror att Olle är min bror, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
