- Project Runeberg -  En barndom i tre avsnitt: Barndom, En annan värld, Tolv på det trettonde /
185

(1992) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XXVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

folk hörde det. Därför kvittrade hon när han sade:

— En sådan där riktig klädjude!

Hon såg plågad ut när han gick in genom en dörr där
det stod "Förbjuden ingång" och han sade:

— För Gunnar Myrdal gäller inga förbud!

Men sådant sade han inte när andra hörde. Man måste
vakta på sin tunga. Det var som att säga piga. Det fick
man aldrig göra när något hembiträde kunde höra.

Det var Alva som såg till att det inte sades något
olämpligt.

— Gunnar lilla, sade hon, Gunnar lilla. Not in front
of the servants and children.

Hon kvittrade när hon sade det. Sedan skrattade hon.
De talade därför engelska med varandra när jag kom i
närheten. Sedan när de började misstänka att jag
förstod övergick de till franska. Men det var Gunnar
inte så bra på. Han svarade bara enstavigt och
grymtande.

Alva hade ett särskilt sätt att kvittra när någon sade
sådant som var olämpligt för andra att höra. I taxi och
på spårvagnen och i tåg och på biografer skulle man
alltid vara tyst. Man visste aldrig vem som lyssnade.
Men man kunde säga något om vädret eller om
chokladkakor eller om sådant. Särskilt viktigt var detta när
man träffade kamrater. Man visste aldrig vilka
föräldrar de hade.

Jag hade veckopeng. Den skulle räcka till mina
dagliga utgifter. Det var ju därför jag lärde mig åka
gratis på spårvagnen. Andra pengar arbetade jag för.
Vart arbete hade sitt pris. Klippa gräsmatta var 25 öre.
Gräva landet var 30 öre. Gå ärende kunde vara tio öre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:28:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barndom/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free