Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit trevlig att shoppa kläder och smycken och
antikviteter med och hon har alltid varit angenäm att prata
med. Det är hon med rätta känd för.
Jag förstod att hon ville något. Men jag visste inte
vad. Antog att hon skulle komma fram till det så
småningom. Under tiden åt vi gott och drack en god
flaska och småpratade.
Plötsligt skrattade hon till. Det var ett högt och lite
gällt skratt som klirrade. Jag förstod att det var nu det
skulle komma.
— Erlander undrade om vi träffades. Han var orolig
för det. Jag måste ju vara lojal mot mina kolleger. Det
är kanske bäst att vi inte träffas på en tid.
Sedan skrattade hon sitt klirrande skratt igen och
skålade. Hon satt i regeringen då. Tage Erlander var
statsminister. Jag var aktiv i solidaritetsrörelsen med
Vietnam och hade just kommit tillbaka från Kambodja.
Jag hade också talat för Palestinas folks rättighet efter
sexdagarskriget. Jag hade offentligen gått emot den
svenska regeringens utrikespolitik i det jag skrev i den
socialdemokratiska pressen.
— Nej, det är nog bäst, sade jag.
När vi körde hem var Gun blek om läpparna av ilska.
— Då kan hon få äta söndagsmiddag med Erlander i
framtiden då, sade hon.
Vi brukade träffa Alva och Gunnar några gånger om
året. Gunnar brukade visserligen först skälla och sedan
somna, men det var jag ju van vid sedan barndomen. Vi
hade ju inte så många släktingar i den äldre
generationen. Det hörde till att man besökte dem ibland. Men nu
hade vi befriats från den plikten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
