- Project Runeberg -  En barndom i tre avsnitt: Barndom, En annan värld, Tolv på det trettonde /
196

(1992) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XXVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Därför satt jag på första bänk när jag gick på bio.
Figurerna var stora och väldiga framför mig och jag fick
luta huvudet tillbaka för att se dem ordentligt.
Högtalaren mullrade framför mig och hästhovarna smattrade
när den svarte ryttaren red fram mot mig och han sköt
pang, pang pang och fienderna föll döda från sina
hästar.

Om man slog naglarna i bordet så att det smattrade;
lillfinger, ringfinger, långfinger, pekfinger; då lät det
som när ryttarna dånade förbi. Man kunde springa
fram över bordet med fingrarna och först var ljudet
torrt och sedan ute mot bordsskivan blev det dovare och
sedan red han bort mot fjärran.

Jag skämdes inuti mig själv och gömde ansiktet i
kepsen när det blev kärlek. Då stängde jag av samtidigt
som jag höll fast kepsen genom att spänna svettbandet
mellan pannan och hakan.

När jag gick på bio i Alvik brukade det alltid sitta en
fet dåre borta på sjunde bänk. Han var alldeles rund i
ansiktet och hade glesa skäggstrån men dreglade och
skrattade och gick klädd som ett barn. Men han var
ofarlig. Då och då ropade han något men ingen brydde
sig om det.

Med Olle och Lennart var det inte som med gängen.
Jag vet inte varför de inte var med. Kanske var det att
de inte kunde ta sig ut ur huset om kvällarna. Deras
mamma vaktade på när de kom hem. De kunde inte ta
sig ut som jag. Därför kunde de inte driva och inte vara
ute med gänget.

Ibland var detta lite svårt. I februari 1937 hade vi
byggt isborgar hos Olle och Lennart. Vi hade byggt av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:28:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barndom/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free