Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
börja tala sade jag:
— Tummen sitter lite fast. Kan du öppna dörren.
Jag kom nästan inte hela den sista meningen fram så
ont gjorde det. Men det hade tagit en liten tid att tänka
ut den och efteråt tyckte jag den kunde ha varit bättre.
Grette skulle sagt det torrare. Jag hade fått "Grette
Asmundssons saga" av Gösta. Det var Hjalmar Alvings
översättning och boken var redan nästan sönderläst.
Det frös i mig när jag kom till sagans slut och Styrla
lagsagoman sammanfattade Grettes liv. Jag såg på
Folke och försökte se obekymrad ut.
— Tummen min sitter lite i kläm, sade jag.
Folke tittade på mig. Sedan gick han ur bilen och
öppnade bildörren. Jag tog loss tummen. Den var
blodig och trasig. Folke tittade på den.
— Det är nog bäst att vi vänder och kör hem, sade
han.
— Det behövs inte, sade jag.
Sedan körde vi tillbaka till Kvicksta. Folke hade gett
mig sin näsduk så jag inte skulle bloda så mycket.
När vi kom hem hällde Rosina upp ett helt dricksglas
vätesuperoxid och jag stack ner tummen i det. Det
gjorde så ont att det nästan blev svart och började gå
runt och det kom vatten i ögonen och det var svårt att
andas lugnt och låtsas om ingenting.
— Gör det mycket ont, frågade Rosina.
— Inte så farligt, sade jag.
Nu vitnade tummen och olika slamsor ramlade av.
Nageln ramlade också av och jag fick gå med bandage
om tummen hela den sommaren.
Julen det året fick Gunnar syn på min tumme. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
