Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt var nyputsat och varken passagerare eller
besättning fanns att se och jag kände lukten av läder och hav
och bonvax och något som kunde vara cigarrök från
hallen och jag såg åter ner i boken och fortsatte att läsa
Tusen och en natt. Jag hade tagit ner det första av de
sex banden ur bokhyllan i går eftermiddag. Nu hade jag
hunnit en bit in på andra bandet. Sindbad var nere i
hålan omgiven av lik. Man hade just vält undan stenen
som täckt öppningen och det plötsliga ljuset smärtade i
ögonen när man firat ned en död man med en ännu
levande ung hustru. Hon grät och jämrade sig. Jag grep
en stor benknota från ett benrangel och så slog jag ihjäl
henne. Jag tog den mat hon hade haft med sig och jag
tog hennes ädelstenar och nu förstod jag att jag skulle
överleva också här nere i hålan på min fjärde resa.
Det var därför jag tittat upp och sett genom de
tomma salarna och lyssnat till maskineriet långt borta och
känt sjöhävningen. Var det verkligen nödvändigt att slå
ihjäl henne? Det fanns en fotnot längst ned på sidan.
Den hade skrivits av professorn som översatt boken från
arabiska. Det var en fotnot sådan som fröken Rehn i
Ålstensskolan som jag för alltid lämnat bakom mig
kunde ha skrivit. Den sade att man inte skulle bry sig
om detta utan att detta var något särskilt orientaliskt
och att västerlänningar tänkte på annat sätt. Men det
trodde jag inte och det var inte därför jag tittat upp.
Hon som firades ned hade mat med sig. Men alla som
firades ned i hålan skulle dö. Här i landet fick den
levande följa den döde in i döden. Maten var blott
färdkost i den korta väntans tid. Alla skulle dö. Det låg
tusentals gamla lik runt mig. Det hade jag sett redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
