Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
runt som en vanlig ångbåtsventil när man åkte båt på
Mälaren från Stockholm till Stallarholmen när man
skulle till farfar förr i tiden utan fyrkantigt som ett
fönster på land. Min hytt låg akterut där promenaden
inte var inglasad. Det fanns inga turistklass-passagerare
därute på deras A-däckspromenad ännu men det var
redan ljust och havet var grönt och det blåste såg jag
och här inne där det var tyst och jag bara hörde
maskinerna långt borta tänkte jag mig hur det fräste om de
stora vågorna när skummet virvlade förbi helt vitt och
friskt med smak av salt i munnen när man stod där ute
på däck.
Himlen var molnfri och alldeles glasklar. Den var
ljust buteljgrön, tänkte jag. Som om jag stod i en hytt
bakom en ventil av silverpapper i ett modellskepp i en
butelj på en spiselkrans någonstans. Morbror Folke
hade gjort en skeppsmodell i en butelj åt mig i somras.
Men det var ingen oceanångare; det var en fiskebåt och
det hade varit ett pillgöra att resa masten och måla
gipset som skulle vara hav när man fått in skeppet. Fast
det hade sett fint ut sedan när masten var rest och
gipset målat och korken satts i igen och förseglats med
rött lack. Folk måste undra hur det gjorts när de såg på
skeppet i flaskan. Den stod kvar i verkstaden på
Kvicksta.
— Det är ju ingen mening att ta buteljen till Amerika,
hade han sagt. Du kan hämta den när du kommer
tillbaka.
Sedan såg jag havet fräsa därute igen och det var så
vackert och så skönt och inga människor syntes till på
däck att det riktigt värkte av glädje som det kunde göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
