Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människor går förbi bakom mig och att lunchtiden längesedan
är över men jag kan stå här och se ner i vattnet utan att
behöva röra mig och allt annat drar sig bort undan mig
och jag står mitt i en ring av tystnad. Jag drar en cirkel
kring mig där jag står. Men jag rör mig inte. Jag är helt
stilla och formar inte orden och beskriver inte utan bara
ser mig dra den och ser mig stå därnere i den. Hela
tiden kittlar det neröver ryggen.
Man kan stirra ner i de gröna virvlarna och hela
tiden falla och tumla genom rymden utan att röra sig
och utan att tänka och man vet detta utan att orden tar
form och ljudar i öronen. Man bara ser. Man ser sig ner
och in. Och allt flyter och skiftar och omvandlas
därnere och det fräser och kommer nya stora vågor långt ifrån
som sedan har klyvts av fartyget och stänker upp mot
ansiktet som skum av blåsten och ger sälta i munnen
men ändå är allting detsamma och helt stilla och
orörligt och man bara finns i själva det glittrande suget
därnere och blicken följer med i rörelser som varken har
början eller slut. Jag tänker att detta kan jag inte tänka
mig ur.
Men när jag gör det då kommer orden tillbaka. De
formuleras och jag känner dem och då trasas tystnaden;
orden är kantiga, taggiga och river upp höljet och då
tränger också ljuden och rösterna från människorna
som promenerar fram och åter bakom mig in mot mig
och cirkeln börjar bli genombruten och det suger inte
längre i virvlarna därnere. Det kittlar inte längre i
nacken och i stället tänker jag ut orden till meningar
och lägger mening till mening och bygger så upp cirkeln
på nytt fast på annat sätt. Och med orden tänker jag att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
