Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
privatlektioner utan redan kunnat engelska. I alla fall något
slags engelska även om engelsmannen som undervisade
mig menade att inte ens svenska professorer i engelska
talade engelska på ett sådant sätt att de kunde gå in och
beställa ham and eggs.
— Men de kan säkert tolka Beowulf, sade han.
Två av affärsmännen gick två gånger i veckan men
den tredje bara en gång, på fredagar. Här i huset lever
vi som i England med en riktig weekend.
När han sedan efter en stund öppnade dörren och
kallade in mig och lektionen skulle börja hade han tagit
en ny karamell. Han drack. Det var därför han ofta var
så svullen i ansiktet och om händerna. Ibland skrattade
han också så som folk som dricker skrattar. Att han
drack visste jag just för att han hela tiden tuggade på de
starka glasklart genomskinliga mintkaramellerna. Han
bjöd mig också. Karamellerna hade han i en rund
plåtask. Det stod något med mycket snirklade bokstäver
som från förra århundradet på dem. Det var tryckt i
grälla färger och hade ornament kring sig och en bild av
en fyrklöver. Men vad det stod minns jag inte och det
var längesedan jag nu såg en sådan ask.
— De görs bara i England, sade han.
Men jag kände konjaksdoften runt honom ändå när
han lutade sig fram mot mig och öppnade boken och
andades mot mig. Men jag sade ingenting om den. Jag
sade ingenting hemma heller om att han drack. Man
fick inte tala om folk som drack. Särskilt inte om
fastrarna hörde det. Det var väl för farfars skull. Man fick
inte låtsas om sådant. Jag tuggade på karamellen jag
fått och den knastrade mellan tänderna och innan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
