Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora buren under det att grå och helt orörliga gestalter
skymtar inne i baren till vänster och ett sällskap utan
ansikten sitter kvar fruset stela runt mittenbordet inne i
kortspelsrummet till höger. Isklirret från vänster och
grymtningarna från höger har helt stillnat och dött
bort; det enda som kan höras över och bortom
maskineriet är fågelsången som stiger och stiger. Men fåglarna
kan jag inte längre se. Det är elvaåringen jag ser. Den
rutiga kortärmade skjortan som förlorat översta
knappen och som hålls ihop i halsen av den tvärrandiga
slipsen i rött och guld. Slipsen har en såsfläck han
försökt ta bort med tvål och kallvatten. Men fläcken
syns ändå. Han har långbyxor. Grå flanell. De är
opressade trots att han lägger dem under madrassen var
kväll för att de skall få pressveck. De bruna skorna är
oborstade. Skosnörena är skarvade och höger klack är
snedgången. Han nöter skor på det sättet. Han står med
händerna djupt nedkörda i fickorna och lutar sig framåt
och stirrar in mot fåglarna. Han tänker på Afrika och
Sydamerika och djungler med lianer och Johnny
Weissmuller som svingar sig från träd till träd i Tarzan som
han sett på bio. Och han ropar med hög röst så alla djur
skall höra honom och han fladdrar med handflatan
framför munnen så ropet blir en väldig drill; en som
hörs över hela djungeln. Men han gör det inte på
riktigt. Han bara tänker det stora vrålet som stiger upp
över djungeln och han håller händerna i fickorna och
munnen stängd. Sedan vänder han och går in mot det
stora herrummet, rökrummet, för att se på Manhattan.
När han kommer in i rökrummet måste han vända sig
än en gång för att kunna se målningen. Klockan över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
