Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämnar den andra bilen och vi kör upp på Henry
Hudson Parkway och vi far fram i ytterfilen i bilströmmen
ovanför floden och i det minnet minns jag att det är
första gången jag åker på motorväg och att solen glittrar
på Hudsonfloden och att redan brinner hösten gul och
röd i Riversideparkens trädkronor. I det minnet lämnar
vi motorvägen högt uppe, borta vid
etthundratjugofemte gatan när vi passerat general Grants grav och kör
sedan söderut förbi kyrkan till dess vi kommer fram till
etthundrasextonde gatan där chauffören gör en
förbjuden u-sväng och vi stannar framför porten till 449
Riverside Drive där vi skall bo. Och nu börjar jag förstå
att jag minns en dröm i stället ty den store livréklädde
svarta portvakten störtar då fram och öppnar bildörren
och jag går direkt ut på den röda mattan under
baldakinen fram till de höga dörrarna. Deras tunga
bronsornament slingrar sig som vattenväxter framför det tjocka
glasen. Jag skjuter med högerhanden till svängdörren
mitt mellan de stora glasdörrarna och den glider så lätt
att jag sedan måste småspringa för att inte få hälarna
avklippta. När jag står i den höga marmorklädda hallen
kommer så hisspojken gående mot mig. Han är ljusare.
Men också han är neger. Han öppnar de tunga
bronsdörrarna och man börjar ta in bagaget.
Men så bör det inte varit i verkligheten för jag tror
inte att vi hade någon verklig baldakin, vi hade ett
regnskydd bara utanför porten som husen brukade ha.
Där kunde hyresgästerna vänta på taxi när det var
dåligt väder. Och någon röd matta kan jag inte minnas
på allvar. Sådana hade jag senare sett utanför portarna
till husen vid sextiotredje gatan på Central Park West.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
