Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fanns i närheten. Bäst var att ingenting säga som någon
kunde ta som en personlig anspelning. Ord kunde få
mycket farliga verkningar. En sak var vad man tänkte
och en annan vad man sade. Så länge jag höll ihop
läpparna kunde jag se Harry i nacken och konstatera
tyst för mig själv att han var jude. Det framgick av
namnet och utseendet. Att jag tänkte det var inget som
kunde göra honom arg för han kunde inte höra något
eller se det på mig och visste inte att jag tänkte ordet.
Men sade jag det kunde han höra mig och då kunde han
bli rasande helt plötsligt; slå mig eller kalla på polis.
Det var inte bara i Amerika och speciellt här i New
York det var så. Det var likadant överallt. Vissa ord
kunde man använda bara i vissa sällskap. Och man fick
tänka sig för och försöka komma underfund med hur de
personer man träffade talade och vilka ord och
meningar de var vana vid. Då kunde man ta på sig de orden
och uttrycken och låta likadant och då märkte de inte
vad man tänkte.
Det var farligt att återberätta vad jag hört att man
talat om hemma hos oss eller säga rakt ut vad jag visste
om folk när främmande kunde höra det. Man fick alltid
tänka sig för. Det man sade på Kvicksta kunde inte
berättas i Äppelviken och det som sades av Alva fick
inte sägas hos Elsa. De var släktingar och hörde till
familjen allihop men de talade på ett sätt med varandra
när de möttes och på ett annat sätt när de var hemma
hos sig. De tyckte olika då. Också rösterna lät
annorlunda. Men man borde inte låtsas om att man hörde
detta. Man måste låtsas som om det inte fanns några
olikheter mellan vad folk sade till varandra och vad de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
