Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handtagsvred och hölls i läge av en fjädrande kula och då
fanns bädden till vänster. Dörren gick precis fri. Men
bädden skulle fällas upp mot väggen på dagtid. Det
fanns särskilda remmar som då höll ihop sängkläderna.
Väggen därbakom var bara en fernissad plywoodskiva
in mot den dubbla barnkammargarderoben. Mot den
vitkalkade yttermuren till höger, 70 cm in, stod en svart
bokhylla med åtta 80 cm långa hyllor. Rakt fram under
fönstret stod ett kvadratiskt svart bord med en
gulmålad plywoodskiva. Framför bordet stod en svart stol.
Bakom stolen fanns en 90 cm bred garderob med
skjutdörrar infälld i väggen. När bädden var nedfälld gick
det precis att ta sig mellan bokhyllan och bädden och
fram förbi bäddens hörn ut till stolen mellan
garderobsdörrarna och bordet. Jag hade inga gardiner. Gardiner
var gammalmodigt. De samlade damm. I stället fanns
reglerbara gula träpersienner inne i fönstret. Men på
Nyängsvägen utanför mitt fönster stod en gatlykta.
Dess lampa lyste rakt in på mig genom
persiennspringorna om nätterna. Ty bädden var så arrangerad att jag
skulle ha huvudänden mot muren ut till allrummet.
Men om jag vände mig mot plywoodväggen och låg på
vänster sida hade jag inte ljuset i ögonen och kunde
sova.
Det fanns olika sinnrika sätt att ställa upp fönstret för
att släppa in luft och vädra. Men det var svårare att få
fönstret tätt. När det blåste ute visslade det därför i
rummet. Och under fönstret fanns en
ventilationsspringa som man skulle skruva igen med en liten
mässingsratt men som inte gick att stänga helt för
luftväxlingens skull. Det drog alltid därifrån mot vänster axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
