Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora blå soffan som varit på Stockholmsutställningen.
Däruppe samlades gäster för drinkar med oliver och
små tilltugg om det var en intim middag för sex eller
åtta personer.
Under det att gästerna samlades gjordes de sista
förberedelserna i köket. Då var borden dolda bakom de
tunga vita sammetsdraperierna som löpte i spår uppe i
taket. De gav intryck av böljande vita väggar och gick i
olika slingor alltefter om det var en liten eller vanlig
middag dukad för upp till tolv gäster eller om det var
större middag dukad med vinkelställda bord. Huset
hade ritats för middagar med upp till trettio gäster.
Bordsplaceringen fanns på en karta av rött läder som
stod på det svarta bordet i hallen. Många gäster
brukade gå dit gång på gång för att inte glömma var de
skulle sitta och vem de skulle ha till bords. När
middagen sedan skulle serveras klappade Alva i händerna och
kvittrade med rösten och då drogs de tunga
sammetsdraperierna undan och var herre tog sin dam och förde
henne till rätt plats.
Borden var specialbeställda från Svenskt Tenn för att
passa huset. De kunde kopplas samman tre stycken.
Det riktiga bordet, det som kunde användas om det inte
var mer än tolv gäster och som alltid stod i den stora
matvrån var finast; det hade svarta ben och svarta
kanter och en infälld vackert gyllengul skiva av polerad
björk. På det fick gästerna äta utan duk, blott med
tabletter, ty skivan var ett rent konstverk sade man. När
det kom än fler gäster togs också det bord som stod i
barnkammaren och det som jag annars fick ha att läsa
läxor vid. De fanns hos oss bara till vardags. Men då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
