Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tagit något. Grädde fanns också kvar. På väg in till mig
igen lyssnade jag om de börjat tala om något annat.
Men nu talade de bara om Mussolini. De hade haft
middagen för att diskutera en bok om Mussolini som
just kommit i Amerika. Alva talade om Freud och
masspsykologi och sade att Mussolini var beviset på Le
Bons lag om massans själsliga enhet.
— Han behärskar massjälen.
— När jag fyller sextio får du ge mig en sådan där
baletthoppa, sade Gunnar. Lova mig det!
Så talade de inte när de visste att jag fanns i
närheten. Det var deras sätt att tala när de var ensamma. Det
fanns olika språk för olika tillfällen. Det viktiga var att
ingen hörde vad man själv tänkte och att ingen kom på
att man hört dem. Bara en gång kom de på mig. Och
det var inte ens en gång då jag menat att lyssna.
Jag hade kommit upp till Alva och Gunnars
arbetsrum för att hämta papper i april. Dörren till övre hallen
var öppen och när jag skulle gå in hörde jag dem prata.
Jag stannade till i dörröppningen och såg på dem. De
såg mig inte där jag stod. Men när jag hörde vad de
sade förstod jag att jag gjort fel. Jag hade ju stannat. Nu
kunde jag inte börja gå in i rummet utan att de skulle
tro att jag stått och lyssnat. Men om jag i stället tog ett
steg tillbaka och försökte gå ner i trappan igen då skulle
de höra mig och få syn på mig. Och det skulle vara lika
illa. Därför stod jag kvar helt orörlig och låtsades att jag
inte fanns och att ingen kunde se mig. Och i stället
lyssnade jag för de hade suttit mitt emot varandra och
talat om sina vänner. Det var sol ute och solen föll in
genom takfönstret och glänste på de vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
