Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan hade hon skrattat. Nu har hon ansiktet med de
slutna ögonen vänt upp mot solen. Det blonda håret
blåser i vinden. Jag tycker att hon är snygg och nu när
hon blundar kan jag ju se rakt på henne. Det finns som
ett skratt kvar i mungiporna på henne fast hon sitter
alldeles tyst. Hon har en fin mun med kraftiga läppar.
Fjunen vid nacken är nästan alldeles vita. De glittrar i
ljuset.
Hon håller halsen sträckt när hon lutar huvudet
bakåt och det är pärlemorknappar i blusen. Hon har en
tunn silverkedja om halsen. Där i bluslinningen där
silverkedjan går in under blusen — mellan brösten,
tänker jag helt snabbt, ner mellan Karnas bröst — är
hon gyllengult solbränd. Ur ögonvrån ser jag också att
blusen stramar över hennes bröst. Jag tycker om henne.
Men jag hinner titta ner i Mechanix Illustrated igen
innan hon öppnar ögonen och ser på mig.
— Vet du att vi har kackerlackor i köket, säger hon.
Innan jag riktigt hör vad hon säger tänker jag på att
hon talar med göteborgsk melodi. Hon surrar lite på
s-ljuden också märker jag under det jag sedan lyssnar
på vad hon säger om kackerlackor och inte bara på hur
hennes röst låter.
— Jag tyckte ju jag kände en konstig lukt redan i går
när vi kom dit men i natt vaknade jag och ville ta ett
glas vatten och när jag tände i köket såg jag dem. Och
det var inte vanliga kackerlackor heller. De var stora
glittrande rödgula äckliga djur. De var flera centimeter
långa. Jag kunde se hur de spelade med spröten. Och
snabba var de. Jag slog efter dem men de försvann med
ett otäckt rasslande som torra blixtar. De kommer ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
