- Project Runeberg -  En barndom i tre avsnitt: Barndom, En annan värld, Tolv på det trettonde /
354

(1992) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det samlas flera stycken runt mig och konduktören.
Min engelska är dålig. Den är sämre nu tycker jag.
Skammen sitter som en tjock och äckligt len klump i
halsen och hindrar språket. En äldre man med stort vitt
ansikte lutar sig över mig och frågar hur det hela gått
till. Han talar mycket mjukt och på hans krage ser jag
att han är präst. Jag försöker finna de rätta orden men
jag kallar honom inte father för han är inte katolsk. Jag
vill heller inte låta hetsig eller upprörd och framförallt
vill jag inte låta osäker eller orolig. Jag är rädd för att
man skall börja tycka synd om. Hellre än att man
tycker synd om mig bör jag le vänligt och vara hövlig
och gå av vid nästa station och så får vi se hur det
ordnar sig. Om hundra år är vi alla döda i alla fall och
vad spelar det då för roll med en biljett? Plötsligt tänker
jag oss alla döda och borta och hela det här tåget står
egentligen på ett museum någonstans ungefär som i den
där berättelsen H. G. Wells skrev om hur han reste i
tiden och fanns i framtiden och såg sina egna verktyg
och maskiner som konstiga forntidsföremål. Men han
såg dem i ett museum som också det blivit ett övergivet
forntidsminne. Framförallt inte låtsas om någonting.
Inte visa någonting. Bara sitta här, le vänligt och
försöka få bukt med orden och uttalet ty jag kan ju inte
mer än dö. Om man skulle stå vid sidan om, utanför
montern, och titta in på detta och om det som nu sker
här omkring mig egentligen skett för länge sedan finns
det ju ingenting som betyder någonting. En
papperslapp som tappats inne i detta konstiga museitåg någon
gång förr i tiden.

Sådant här händer. Det kan hända vem som helst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:28:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barndom/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free