Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det beror inte på att jag är europeisk immigrant och
inte på att jag är pojke och ingen skall någonsin få tycka
synd om mig och om jag bara formade orden bättre
behövde ingen skratta åt mig. Fast ingen skrattar.
Prästen med det stora vita ansiktet förklarar att det nog var
så att den magre konduktören när han gick förbi sista
gången innan han skulle lämna av bara tog min biljett i
ren distraktion. Eller också tog någon annan den. Det
finns onda människor som tycker att sådant som att ta
biljetten från en stackars europeisk gosse utan att han
märker det när de går av tåget är ett praktiskt skämt,
säger den kortvuxna och svarthariga kvinna jag tror
vara italiensk.
Biljetten finns i varje fall inte på golvet och inte i
någon av mina fickor och inte på sätet utan är bara
borta. Man pratar fram och tillbaka. Det är ett tiotal
vuxna amerikaner runt mig och konduktören nu. Alla
försvarar de mig. Tåget går in i en kurva, vagnen
kränger, prästen tar tag i ryggstödet framför mig och
säger:
— Man kan inte bara kasta av en pojke på det här
sättet!
En medelålders man i grå flanellkostym säger att
man ju skall hämta pojken på stationen och att det
enklaste är att låta honom följa med dit han skall och se
till att man tar hand om honom. Tillslut säger
konduktören att han skall försöka fixa det och skriver ut en ny
biljett. Han ger mig den och säger:
— But don’t you loose this one too!
Det är nästan mörkt när jag är framme. Man måste
ha mött mig men det minns jag inte. Inte heller minns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
