Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra passagerarna står i en kö bakom mig. Vi kommer
in så att det blir den vänstra dörren som för ut till
perrongen. När tåget nu saktar farten ser jag ut genom
dörrfönstret. Det står några stadsbud där med sina
kärror. De har röda mössor. När tåget stannar då
öppnar en äldre man bakom mig dörren. Han sträcker fram
handen förbi mig och vill inte låta mig öppna. Men jag
är den förste av tåget i alla fall. Jag ser längs perrongen.
Den fylls snabbt av passagerare. Jag ser ingen jag
känner igen. Jag börjar gå mot utgången. När jag gått två
vagnar fram förstår jag att det inte är någon som
kommit för att möta mig.
Det är viktigt att inte låta någon upptäcka detta. Det
får inte synas på mig. Därför får jag inte börja gå
saktare. Inte heller får jag börja springa eller se mig om.
Jag måste gå i samma takt som förut och bara se rakt
fram. Det skall vara som om jag går i tankar en väg jag
brukar gå. Faran är ju att någon kommer fram och talar
med mig annars. Frågar mig vem jag är och vart jag
skall. Här på denna stora station finns det ett speciellt
kontor med olika tjänstemän som är ute på perrongerna
och letar efter barn och unga kvinnor att ta hand om.
De skall speciellt rädda unga flickor som kommer till
New York City för första gången i livet och inte vet vart
de skall ta vägen. Men de tar också rätt på barn som
kommit vilse. De bör inte få syn på mig. Jag vill inte att
de skall lägga märke till mig och gripa mig. Jag går med
min lilla läderväska perrongen fram. Den är lätt och jag
får inte gå som om den vore tung.
Det är mycket folk nu. Det är en flod av folk. De har
resväskor och bär kappor över armarna. De har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
