- Project Runeberg -  En barndom i tre avsnitt: Barndom, En annan värld, Tolv på det trettonde /
369

(1992) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att någon lägger märke till mig. Om jag tvekar blir jag
synlig.

Det går bus och subway härnerifrån upp till där vi
bor vid etthundrasextonde gatan och Riverside Drive.
Jag har pengar kvar att ta femte-avenybussen om jag
vill. Den kostar en dime, tio cent. Subwayen kostar bara
en nickel, ett femcentstycke.

Det finns biograf här och frisör och olika affärer och
tidningsförsäljare i ett stort stånd med alla sorts
tidningar framme. Omslagen är mycket färggranna och
jag gör som alla andra och vänder huvudet mot
tidskriftståndet och kastar en blick på omslagen med
flickor och bilar och flygplan och mer flickor, sådana som
bara har baddräkt eller kanske inte ens det som jag
sneglar på under det jag går vidare med min väska utan
att ändra takten.

Hallen är väldig runt mig. Det stora rummet är en
hel rymd fylld av ett högt stimmande surr av hundratals
människor och i den dammiga luften slår solen in
balkar av ljus genom fönstren högt däruppe. Inte ett
ögonblicks tvekan nu och ögonen helt utan uttryck. Jag låter
dem vara så uttryckslösa att jag känner att det stramar i
kinderna och sticker i läpparna. Jag skulle kunna ta
bussen. Jag har åkt den linjen en gång förr. Fast inte
härifrån. Hit kom jag med taxi för de tycker bäst om att
åka taxi men det har jag nog inte råd med.

Det är tvåvåningsbussar. Sitter man däruppe har
man utsikt. Då sitter man i det fria. Om vädret är bra är
det skönt. På träbänkarna däruppe sitter sådana som
vill röka och så alla som vill se staden. Det finns inga
ståplatser på de bussarna. Det är därför de är dubbelt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:28:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barndom/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free