Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men så säger han i stället:
— Jag fick ett konstigt telegram om att Jan kommer
med Turtle and Airplane till Grand Central tre och
tjugo och tåg heter ju så där konstigt nu för tiden och så
ringde man järnvägen från officet och frågade om
Turtle and Airplane var försenat men då sade man på
järnvägen att det inte fanns något sådant tåg så jag
utgick från att telegrammet var ett skämt.
Han talar inte; han rabblar lite entonigt. Han låter
som en pojke som ertappats i ett bus. Som om han
spelat hartsfiol och blivit upptäckt och nu urskuldar sig.
Hela tiden ser han på mig med sina vattenblå ögon. Jag
vet att han ljuger. Men han kallar det inte att ljuga när
han talar så. Han skulle kunna säga att han narrades
lite eller att det var på skämt eller att han retades. Men
jag låtsas inte om att jag förstår det. Jag säger alls
ingenting.
— Men darling, säger Alva och skrattar med ett klart
flöjtliknande flickskratt, du får inte vara så där glömsk.
Hon viftar lite avvärjande med högerhanden när hon
säger det. Hon har blanka svarta handskar av tunt
läder. Men hennes ögon är alldeles stela. Pupillerna
hopkrympta. Hon är rädd.
— Jan reder sig, säger Gunnar.
Jag ler. Det gör jag alltid numera då det är så här.
Jag ser förbi dem, ser tvärs genom dem och bara ler.
Gunnar tar upp plånboken och plockar fram två
dollarsedlar. Han håller fram dem i handen ett ögonblick så
jag skall se dem. Sedan stoppar han tillbaka den ena
sedeln i plånboken igen och ger mig den andra.
— Här får du som plåster på skavsåren, säger han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
