Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
papper. Det visste jag ty jag hade varit därinne i drugstoren
förut en gång med Karna och då hade vi tagit ice-cream
soda och fått sådana sugrör. En av pojkarna tittade upp
just som jag kom till dörren. Han såg rakt på mig. Han
var fräknig minns jag. Jag hörde redan mig själv
beställa ice-cream soda och förstod hur pojkarna skulle titta
på varandra och nicka när de fick höra min brytning.
Därför gick jag inte in i drugstoren trots att jag gått och
tänkt på denna strawberry ice-cream soda i blåsten hela
vägen upp från Riverside Drive och trots att jag i dag
hade råd till den.
Jag hade fått min första ice-cream soda ombord på
Kungsholm under resan över och sedan hade jag
beställt ice-cream soda var gång jag kunnat. Det var det
godaste jag smakat. Det fanns en speciell
smakblandning som kändes i hela munnen när man sög upp den
genom sugröret. Det skar sig mellan det salta
sodavattnet och den söta glassen. Sedan tog man det sista tjocka
med den långa skeden. Men jag tänkte mig att pojkarna
stod bredvid mig och hånlog och då visste jag att denna
ice-cream soda inte skulle smaka något. De skulle
kommentera mig. Jag skulle bara titta rakt fram och skynda
mig bli färdig med den för att kunna gå. Därför gick jag
inte ens in.
Jag fortsatte ett block downtown och vinden snodde
runt mig och sedan när jag korsat etthundrafjortonde
gatan knäppte jag plötsligt till med fingrarna, fnös och
slog ihop händerna och låtsades som om det var något
viktigt jag glömt. På så sätt kunde jag vända om och gå
tillbaka utan att någon skulle undra. När jag sedan
passerade drugstoren kastade jag inte ens en blick ditin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
