Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tog mig ut i ljuset på gatan. Aldrig skulle jag gå dit igen!
Nu när jag kom ut blåste det mer än det gjort när jag
gick hit. Blåsten kom nu ner längs Broadway i plötsliga
vindstötar. Folk var på väg upp mot subway-stationen.
Framför mig gick en barhuvad kvinna. Hon var
mörkhårig med kortklippt rakt hår och rätt liten. Hon var
ung såg jag på ryggen. Hon kunde nog inte vara mer än
tjugo. Plötsligt tog vinden tag i henne och blåste upp
kjolen för henne. Alla tittade på henne. Hon höll ner
kjolen därfram med båda händerna och då blåste den
upp därbak så man såg att hon hade små blå
underbyxor. Hon snodde runt och drog åt sig kjolen och höll
den sedan i ett stadigt grepp. Hon hade pannlugg och
stor mun med röda läppar och såg nästan arg ut när jag
såg henne i ansiktet. Karlarna som tittat på henne höll
fast hattarna med händerna. De lutade sig fram mot
vinden. Regnrockarna deras fladdrade som stora grå
skört bakom dem där de stretade fram efter henne. Det
var riktig storm nu och det kom papper och skräp
flygande ner mot mig längs trottoaren.
Markisen utanför delicatessenaffären hade slitits bort
från sin järnställning i ena hörnet och slog med kraftiga
smällar mot väggen. En tjock karl i vitt förkläde kom ut
ur affären just som jag gick förbi. Han tog tag i repet till
markisen. Han skulle försöka ta in den förstod jag. Han
drog i det. Markisen svällde upp som en ballong, den
smattrade loss bit för bit från sin ställning med små
hårda smällar och mannen stod på tåspetsarna som en
dansör när han hängde fast i repet. Sedan släppte
vinden och då sjönk markisväven ihop igen och mannen
drog till och sträckte vänsterhanden efter tyget. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
