Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från den ena arten till den andra till dess
människoverktyget med ögon, hjärna och motsättbar tumme var
färdigt och bara behövde några protoplasmatiska
årtusendens fininställning för att komma igång och producera
maskinerier. Så kunde det ju vara. Det var kanske
egentligen vi som var maskinernas påhittade maskiner.
När bilarna inte ville starta så var det kanske i en
dunkel — dunkel ty tellurianska bilar med
förbränningsmotor för fossil protoplasma var ju mycket
primitiva och outvecklade maskiner — känsla av att det var
förnedrande för en maskin att tjäna en
protoplasmamänniska.
Jag hade lagt Astounding åt sidan och satt och
funderade på detta och på radion berättade hallåmannen nu
att hurrikanen slagit så hårt mot en stad vid Buzzards
Bay i Massachusetts att en man höll på att drunkna
mitt på torget. När vinden kom skulle han hämta en
liten flicka som glömts kvar i en bil på torget. När han
skulle rädda henne då kunde han gå fram ända till bilen
nästan torrskodd men när han skulle tillbaka med
henne hade stormfloden kommit in över staden och han fick
vada i vatten och det steg upp till hakan och han nästan
drunknade men grannar räddade dem båda genom att
från borgmästarens office kasta ut en av brandskyddets
räddningslinor till dem som han kunde hala sig in till
rådhustrappan med och nu satt de alla på rådhusets tak
och väntade på hjälp. Sedan var det Xavier Cugat igen.
Jag byggde om berättelsen om protoplasmaverktyget
åt olika håll. Men det var svårt att få den att stämma.
Det var stora hål i den. Jag försökte överbrygga dem
genom att föra in mig själv i berättelsen. Det kunde ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
