Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ungefär som när man fördubblar en penna. Om man
blundar och lägger långfinger och ringfinger i kors då
kan man rulla två pennor mellan dem för det känner
man och öppnar man ögonen och ser så rullar man en
penna mellan dem för det ser man och vilka pennor är
pennor? På samma sätt flyttade jag tiden till en del
genom att ändra kalender ungefär som man kan ändra
tiotalsräkning till tolvtalsräkning eller tvåtalsräkning
och få andra sammanhang som också håller ihop.
Men inget av detta sade jag. Jag log vidare och innan
hon hann säga något om dateringen på papperen sade
jag:
— Det är nog fel där, det blir så ibland. Det är som
med handstilen och stavningen. Det är en sorts
ordblindhet.
Jag vet inte om hon trodde det. Men hon kunde inte
veta vad jag tänkt. Och då kunde det faktiskt vara en
felskrivning. Hon tittade en kort stund på papperen. Så
lade hon undan dem igen och såg på mig där jag satt
framför henne på andra sidan bordet. Hon hade hållit
på att treva i mig mer än en timme nu. Ungefär som när
man sticker in en nyckel genom hålet i en leksaksapa
och söker få grepp om fjädern så man kan dra upp den
och få den att hoppa. Men jag hade hållit mig undan.
Jag visste ju hur de gjorde. Jag undrade vad hon skulle
pröva nu. Hon kunde ta ut mig till ett sandlådetest
kanske. Då fick jag stå framför en stor låda där jag
skulle ställa ut hus och bilar och stängsel och djur precis
som jag ville.
— Nu skall du bara leka precis som du själv vill,
brukade man säga. Bry dig inte om mig. Låt inte mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
