Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och Mr. Flourens skulle stått bredbent berättande
framför oss och han visade hela historiens ursprung
med orden så att allt utspelades just här och nu framför
mig i skolsalen. Hur klotet svalnat och molnen skockat
sig och haven uppstått men vulkanerna ännu spydde
lava och solen skymdes av deras rök och att där då i
hetta och sot själva urslemmet föddes i fotosyntesen när
molnen plötsligt skingrades och det hårda ljuset
trängde in. Oljan där nere var ju organisk också. Gamla döda
urdjur och ormbunkslika växter som ruttnat i urtiden.
Jag såg de dova färgerna spela på det matta vattnet
nu när det blev allt ljusare. Ur gryningsdiset bolmade
fyra väldiga skorstenar därborta vid den närmaste
stranden. Där i dimman under rökmolnet fanns ett
kolkraftverk. Det hade lastkaj för kolpråmar med tre stora
lyftkranar med väldiga skopor; ett industrispår med en
liten dieseldriven switcher som drog hopper cars och
runtom fanns en massa intressanta detaljer och om det
inte var som det var hade jag när dimman lättade hållit
på att fotografera det och ritat av det för att bygga det.
Men det var inte så längre. Ingenting var så. Det var
över det hela.
Men bortom kraftverket tog eländesstranden vid
igen. Den var skräpig med ruttnande pålar upp ur den
grå gyttjan när det var ebb. Övergivna skjul, rostiga
stickspår och stora avskrädeshögar. Råttorna fanns
även om jag inte var nära nog att kunna ha sett dem.
Och därbredvid det väldiga kraftverket som spydde
rök. Detta allt syntes inte genom det ännu böljande grå
diset. Men det gjorde ingenting att vattnet och
morgondimman fortfarande rullande gick ihop grått i grått och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
