Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattnet höll på att förändra färg i alla fall och
Manhattan visade sig.
Och visst hade jag kunnat öppna dörren — det heter
dörr fast fönster heter ventil — till korridoren redan i
går. Men det hade jag inte gjort. Så fort jag förts
ombord hade jag sett att jag kunde låsa om mig. I går
gjorde jag det. Nu hade jag tagit mig upp på däck när
de ännu sov. Och när dimman lyfte glittrade det i
fönstren där borta i New York. Där började en ny dag; en
vanlig onsdag då Nelson och de andra åt frukost och
skulle gå till skolan. Men vad hjälpte det att tänka på
det? Även om jag tog ett väldigt språng och dök här från
däck för att simma tillbaka hem till Manhattan skulle
jag inte lyckas. Jag skulle inte klara det.
Jo, dyka och simma var jag bra på. Det var också det
enda jag var bra på i sådant där. Basketball och
baseball och annat bara deltog jag inte i. Ingen hade lyckats
tvinga mig heller. Fast dyka kunde jag. Som en säl,
hade morbror Folke sagt för två somrar sedan. Och jag
kunde simma långt bort djupt nere under ytan. Men om
jag dök härifrån däcket ner i det skitiga vattnet då
skulle jag inte klara mig. Jag skulle sugas ner mellan
oljefläckarna, hosta av det illaluktande kloakvattnet som
kväljde mig i kallsuparna, få kramp och dränkas som en
kattunge långt innan jag nådde land. Håret skulle bli
tovigt av tjära och grönt av slemmiga alger. Man skulle
få sända ut polisens båtar eller kanske rentav en harbor
tug att leta efter mig där jag flöt bort med gapande mun
och sprängda ögon with the tide.
Och även om jag nådde land skulle det bara vara
stranden där under kraftverket. De skulle ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
