Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dyrt att låta mig få ett rum till järnvägen. Nu i vår hette
den "The Rusty Springs Railroad Corporation". Men
ända sedan förra sommaren när den ännu inte fått
något riktigt namn hade jag hållit på att rita olika
tänkbara layouts och bygga vagnar och olika byggnader och
jag hade också redan två lokomotiv. En 4-6-4 Hudson
som jag köpt våren 1939 och en 0-4-0 switcher från
Mantua som jag skaffade i januari i år. Hudson var en
American Flyer egentligen och nästan tin-plate men
växelloket hade jag själv satt ihop och målat.
Ända sedan det blivit klart att vi skulle flytta till
Brooklyn och järnvägen skulle få egen plats där uppe på
vinden hade jag arbetat med den konkreta spårplanen
för detta rummet med snedtak och skorstensstock.
Layouter där tågen gick runt runt eller körde kring i stora
åttor var barnsliga även om de kallades modeller och
låtsades skalenliga. Leksaksjärnvägar runt julgranen på
julaftons kväll! Ungefär som Irving, pojken Burns, med
sin Lionel-bana som han bara fick ta fram på helger och
ha på golvet med fadern sittande bredvid sig. Because:
— We are such great pals!
Och då var det Mr. Burns själv som skötte reostaten
och Irving fick bara ställa tillbaka vagnarna på rälsen
när farten varit för hög i kurvorna och tåget spårat ur.
Snedtaken, skorstensstocken och trappen upp var
givna. Jag skulle utnyttja dem i planeringen. Snedtaket
gav extra spår möjligheter om jag gjorde en stadsgata
som fondvägg med fasader som sträckte sig ända upp i
taket till exempel. Då doldes flera stickspår där bakom.
Sådant tålde att tänka på. Det var också bara fånigt att
låtsas ha en stor transkontinental järnväg i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
