Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på efterkälken på tjugotalet när Detroit växte och sedan
blivit drabbad av the depression. Staden hade bara en
tidning och den var helt korrupt så som Upton Sinclair
visat att tidningarna var i "The brass check" och
politiken var helt kontrollerad från rökiga bakre rum av den
demokratiska maskinen som vuxit sig extra stark med
hjälp av sina bootleggerkontakter under förbudstiden.
Den maskinen bekämpade Roosevelts New Deal och jag
funderade på att låta en aktiv medborgargrupp tvinga
fram tillsättandet av en särskild federal åklagare för att
rensa staden, the crime rate was going up too och
järnvägen hade ju dåliga affärer. Därför skulle jag också
byta bort Hudsonlokomotivet så snart det gick. Det såg
för mycket ut som om det hörde till NYC eller någon
sådan riktigt stor bana med en Hudson 4-6-4. RSRRC
hade inte råd med sådana. Fast en 4-4-2 Atlantic ville
jag nog ha för den snabba persontrafiken. De var så
vackra.
Men nu skulle den järnvägen aldrig bli byggd. När
man sade åt mig att packa kofferten hade jag bara
stoppat ner böckerna i sista ögonblicket. Det andra fick
vara. Jag hade inte ens tagit rätt på
industrianläggningsmodellerna jag byggt i skolan. De fick bli kvar.
Det tjänade ju ingenting till längre med dem. Ingenting
tjänade någonting till. Inte RSRRC heller. Den var slut
den med.
Och sommaren var redan över fast det bara var maj
ännu. Jag och Nelson hade nu suttit i mitt rum och
hållit på att planera inför den här sommaren till dess
han måste gå hem den kväll jag fick veta det.
Nelson och jag, vi skulle till en camp uppe i Vermont.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
