Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade släktingar där. Två onklar, en som var
metodistpastor och en som var realtor och höll på med att
köpa och sälja hus. Det var hans kusin Edgar som
berättat om campen. Till Alva sade jag ingenting. Hon
kunde börja fråga för mycket. Men om man lyckades
lirka ur Gunnar ett tillstånd skulle det sedan gälla. Alva
sade inte emot då. För mig gällde det därför bara att
vänta på rätt tillfälle att säga något om det till Gunnar.
Han var inte hemma så ofta för han reste mycket och
när han var i New York åt han och Alva mest ute.
Antingen på restaurang för att få prata i lugn och ro
eller också var de bortbjudna.
Han kunde ju blivit arg också, bara fräsa till om jag
sagt det på ett sätt som retat honom. Därefter skulle det
bli väldigt svårt att få honom att ändra sig. Om jag
tänkte igenom allting noga i förväg och lade orden rätt
skulle det dock kunna lyckas. Och en söndagslunch när
de åt hemma och han var på gott humör för att arbetet
gick bra och Bunche hade skrivit ett bra paper åt
honom och han därför kysste Alva på hand mitt i måltiden
och kallade henne darling gång på gång och sade att vi
skulle vara lyckliga som hade en så god Avva till mor
sade jag att Wheelers lovat mig vara med Nelson hos
deras släktingar på en camp i Vermont i sommar.
Jag visste ju att Gunnar inte hade tänkt hyra
sommarnöje på Long Island i år. Han och Alva hade pratat
om det flera gånger. Det hade blivit både dyrt och
krångligt förra året och de hade inga svenskor anställda
i huset längre och planerade inga stora sommarpartyn.
Själva skulle de arbeta inne i New York och kanske vara
på västkusten ett tag när det blev för odrägligt hett. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
