Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
God blast his eyes! God blast his eyes! God damn him
for ever and ever and ever!
När jag ingenting sade som de kunde höra och
ingenting gjorde som de kunde se utan bara stod stilla med
nedböjt huvud och log då tröttnade Gunnar fast Sissela
fortfarande skrattade och när han släppte taget efter en
stund reste jag på mig. Jag skuggade med handen för
ögonen för att leende kunna se ut genom fönstret. Det
var kväll redan och långt uppe kunde jag se
Washingtonbron och där rakt över på andra sidan Hudsonfloden
lyste reklamskylten THE TIME IS NOW 8.10 PM. Jag
såg två stora ferry-boats. De möttes ute på floden och
var helt upplysta och nere på driven syntes bilarnas
strålkastare som ett pärlband och jag vände mig om och
gick in mot mitt rum.
Och nu var allting förbi, nu stod jag här vid relingen,
såg in mot New Yorks Manhattan och visste att allting
hade tagit slut för alltid. Nu hade också solen gått upp.
Och där ur morgondimman reste sig staden som en
sagostad av tinnar och torn.
— Nevermore!
Jag kände solen i nacken och det var ordentlig
morgon men när jag vände mig om såg jag att jag
fortfarande var helt ensam på däck. Jag stirrade då stint in mot
staden, höll hårt i relingen och började forma ord och
berätta in mot staden. Men jag gjorde det med låg
entonig singsongröst så man inte riktigt skulle kunna höra
vad jag sade om man kom upp på däck utan att jag
märkt det och kunnat hejda mig i tid; ingen skulle förstå
och ingen komma på mig och vad jag sade angick ingen
annan än mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
