Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nöjde sig med att prata och kvittra och sedan bulta och
rycka för de ville inte gärna visa andra hur det var i
familjen. Om jag skulle vara inlåst så var det de som
skulle låsa in mig. Så hade det ju varit hos dem så länge
jag kunde minnas.
Jag väntade på henne. Lyssnade efter stegen. I vår
familj gavs det inte stryk, brukade de säga och berätta
om hur barn pryglats förr i världen. För det Gunnar
gjorde när han ilsknade till kallades inte stryk utan det
hette i familjen då bara att han retades. Och Gunnar
slog mig ju inte heller med svångremmen som Olle
berättat att hans farsa hade gjort med honom eller med
käppen så som han själv sade att han pryglats i skolan
eller klippte till med knytnävarna eller så. Fast när han
blev riktigt arg hade han svårt för att inte örfila upp
mig. Då kvittrade Alva extra högt.
Jag kunde säga det till journalisterna:
— Vår familj är inte gammalmodig, den är i stället
modärn och pedagogisk med en klart behavoristisk
uppfostringsmetodik och därmed en beprövad och
psykologiskt vetenskaplig och graderad straffskala för
barnen.
De skulle hoppa högt alla journalisterna om jag sade
det. De skulle inte tro sina öron. Och Alva skulle snörpa
på munnen och Gunnar låtsas som jag skämtade. Men
så var det ju. Fast Kaj var för liten att straffas, hon
talade ju inte rent ännu och var därför oförståndig och
Sissela behövde ju inte straffas; hon var så riktigt
förståndig, som Gunnar menade. Men det skulle vara
rättvist straff mot mig efter ordentlig diskussion där jag
hade rätt att försvara mig med ordentliga argument.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
