Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag ville och sedan kunde de inte komma åt mig alls. De
fick gärna låsa in mig om de ville. Men då när de kom
på att jag slutat vara rädd ville de inte längre låsa in
mig. Då förbjöd de mig att låsa om mig i stället. Vi
skulle vara en modärn och öppen och fri familj som
talade om allt med varandra. Men jag hade skaffat
nyckel till min garderobsdörr i alla fall. Det hade de inte
märkt. Tror jag.
Så någon nyckel till hotellrummet på Hotell
Stockholm hade jag inte fått ha. Men trots att dörren inte
kunde låsas hade Alva inte kunnat få upp den när hon
nu kommit genom korridoren och tog tag i dörrvredet.
Hon var inte stark nog längre. Sedan mer än ett år hade
jag varit starkare än hon och redan när jag hörde att
hon närmade sig hade jag därför tagit spjärntag med
fötterna och höll redan igen dörren hårt när hon drog i
den. Jag var alldeles tyst. Jag svarade henne inte med
ett enda ord vad hon än sade. Dörren skulle vara helt
tillsluten bara. Jag sökte andas så tyst att hon inte
skulle höra andetagen heller trots att jag fick anstränga mig
att hålla igen dörren när hon ryckte till. Men så kom
Gunnar och han var ju starkare än jag, han hade slitit
upp dörren med ett enda ryck och tagit mig om nacken
och ruskat mig.
— Spjärna inte och säg inte emot! Kom med bara!
Och se glad ut!
Han skrattade sedan så tänderna glittrade när han
höll mig om nacken och sköt mig framför sig genom
hotellkorridoren.
— Keep smiling! sade han.
När vi kom in till presskonferensen (— Här är jag och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
