Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det vitlackerade telefonbordet. Men jag gick inte dit för
att se efter. På den svarta tevagnen stod en vit
porslinsskål i form av ett stort vinlöv. Där hade legat fyra gröna
oliver som jag redan ätit upp. Det hängde en Isaac
Grünewald på kortväggen ovanför Aalto-stolen i böjträ.
Det stod en annan Aalto-stol bredvid det låga barskåpet
i ljus björk. Dess glasskivor var utdragna. Det hade
stått glas på dem och skivorna var ännu inte avtorkade.
Glasen var borta men ringarna från glasen var kvar.
Några ringar var små och intorkat gammalröda, andra
var större och ännu liksom kladdiga när jag såg på dem.
Gunnar hade nog bjudit på eggnog. Det brukade han
göra för han tyckte om sådant där sött. Liksom han
tyckte om hjortronsylt och körsbärslikör och punsch.
Han hade hjortronsylt i en burk i skrivbordslådan på
Riverside Drive också bredvid ett paket små
sockerskorpor. Han brukade skopa upp lite sylt med skorpan för
att tugga på när han satt och läste och han brukade
också ha en liten silverbägare med körsbärslikör
bredvid sig när han satt och skrev. Karna hade skrattat åt
det. Men det där fick man inte låtsas om att man visste
och han blev alldeles rasande om han upptäckte att jag
nallat av hans sylt. Ingen annan fick äta av
hjortronsylten. Den var så svår att få tag i här i Amerika, menade
han och Markelius hade haft med de syltburkarna
speciellt för honom från Sverige och då hjortron var det
enda han egentligen tyckte om så skulle han ha rätt att
ha sylten för sig själv. Men jag brukade ändå ta av hans
sylt på hans små sockerskorpor. Det hjälpte inte att han
låste. Jag hade dubblettnycklar till deras lås och för
övrigt kan man alltid öppna sådana skrivbordslådelås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
