Note:
This work was first published in 1992, less than 70 years ago.
Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tolv på det trettonde
- III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strök uppåt björkarna och behängde dem
med sitt gula sädeshår.
Planklogarna dånade under sädeslassen,
och i skymningen tjöt svinen av hunger
och tågen signalerade gällt
borta vid stationsidyllen Hyllstofta —
Och det fanns flera andra som var klassiska och
berömda jag tyckte om också och hade böcker om. Sådana
som målade och ritade mer som Strindberg skrev. Inte
så där flott som Fröding och Lundkvist men riktigt. Jag
tyckte om Goya med kriget och ordspråken. Och
Bruegel, både målningarna med folk i landskap — särskilt
den med jägarna på vintern som kommer in från
vänster med landskapet under sig och de andra
vinterstyckena — och bilderna som han gjort efter Bosch med alla
djävlar och konstiga hus som vände på sig när man såg
noga efter och underliga figurer som bara blev fler ju
mer man tittade. Bäst tyckte jag om hans kopparstick
av dödssynden lättja. På den kunde jag ligga och titta
och tänka i flera timmar. Bruegel hade jag sett på riktigt
också när jag varit med klassen på Metropolitan
Museum of Art. Fast bara skördebilden. Och den var inte
på långa vägar så rolig som kopparsticket. Figurerna
var mindre och stelare på målningen. Man kunde inte
kliva in i målningen. Ty det att Bruegel låtit den
drickande mannen på kopparsticket först lägga ut sin lie
ända till åskådaren och sedan därtill sticka ut en fot
tvärs genom ramen så vi som tittade både såg på bilden
och drogs in i bilden, det var någonting jag hade
funderat mycket på. Det kunde man inte göra med fotografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:28:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/barndom/0539.html
