Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mådde bättre på landet också. Själv hade jag växt upp
hos farfar. Sedan när de hade villa sköttes småungarna
av barnsköterskan eller skickades till Alvas syster Rut
som var gift med Elon och bodde på landet i en gård vid
Tillberga.
Nu i dessa tider var det särskilt viktigt att Gunnar
och Alva fick tid att arbeta koncentrerat utan att bli
störda. Det var bäst för mig också. Jag hade det bättre
hos Elsa och Gösta som var vana vid pojkar i min ålder
menade Alva när hon talat med dem om det och vad
småungarna beträffade kunde farmor ta hand om dem
ty det fanns alls ingen plats för barn och barnjungfru i
den här lägenheten de lånat över sommaren. Inte ens
jungfrukammare för ett hembiträde fanns det och Alva
och Gunnar fick nöja sig med en till-och-från under det
de väntade på vad Per Albin ville att Gunnar skulle
göra. Åt gjorde de ute. Det var bara drinkar och tilltugg
de bjöd på hemma. Men hur många rum det egentligen
var i den här lägenheten visste jag inte för det var första
gången jag var här. Nu var jordnötterna nästan slut.
Det här kriget hade snart hållit på ett år nu. Om man
ville kunde man se Europa som ett stort sandlådespel
med höga Alper därnere och floder och slätter hit uppåt
där små myrarméer drog fram under det generaler och
politiker stod runtom, pekade ned på dem med långa
käppar och puttade då och då undan en armé ner i
sanden. Man kunde också vända på det och se själva
döden komma fram till dem en efter en. Göra bilder av
det. Döden han tog generalen under armen mitt på
kaserngården och han knackade journalisten på axeln
vid spårvagnshållplatsen och han svängde med hatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
