Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bugade djupt för dansflickan på balen och först såg
han ut som en vanlig människa, en soldat eller kypare
eller ung gentleman men när de såg noga efter vem det
var såg de att bröstkorgen var öppen och ihålig under
kläderna och de såg det stora grinet och då förstod de.
Det kunde man se på deras stora ögon. Men då var
allting redan förbi och det var försent.
— Och månen sken på de dödas ben och de dödas ben
gav återsken!
Det talades fortfarande därinne i rummet. Jag
väntade på Alva och tuggade på jordnötterna de haft med
från Amerika. Planter’s Peanuts. Väskan med
sommarkläderna som faster Elsa packat hade jag ställt i hallen
men jag skulle få biljett och fickpengar för hela
sommaren från Alva hade man sagt och klockan elva och
fyrtiofem skulle jag ta tåget från Centralen. Det var det
enda förmiddagståget som stannade vid Karlsro
utanför Norrköping. Det var ju bara en anhalt och ingen
riktig station. Men biljetten till Karlsro var tjugo öre
billigare än biljetten till Norrköping.
Det var Gunnar som hade öppnat när jag ringt på.
Han var klädd i blårandig pyjamas och hade röd
nattrock med svart snodd. Han gick i gula lädertofflor. I
handen höll han Morgontidningen som
Socialdemokraten hette numera när det var krig.
— Nej, men är det Jejje, hade han sagt. Kommer du
och hälsar på i vår lilla studentlya så här i ottan.
Så skrattade han till för han visste ju att jag skulle
komma i dag på morgonen för att hämta biljetten och
sade:
— Det är väl Elsa som skickade i väg dig så här tidigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
