Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bort i landskapet.
Jag hade ju sett många filmer om det förra stora
kriget. Minst en gång i veckan hade jag gått ner till
nittioandra gatan där biografen låg. Den hette Nemo.
Där brukade det vara en krigsfilm och en sådan där film
där de dansade. I Amerika kunde man komma och gå
när man ville, mitt i filmen om så var och så fick man ju
sitta kvar i biografen så länge man ville också. Jag
brukade sitta nästan längst fram till vänster och se filmerna
flera gånger.
Grand Illusion hade jag inte bara sett två gånger på
samma föreställning med en Shirley Temple mitt
emellan, jag hade gått tillbaka och sett den två gånger till
fast jag inte kunde med Shirley Temple och mest satt
blundande när hon var på duken. I den filmen talade de
alla sina egna språk, tyska och engelska och franska och
ryska om vartannat. Och Erich von Stroheim spelade
flygaren som blivit sönderbränd och fått bli
fängelsekommendant. Han hette von Rauffenstein och sade
att hur det än gick var tiden ute för aristokrater som
han och den franske adelsmannen. Och juden
Rosenthal och mekanikern Maréchal hjälper varandra att fly.
Kriget är en stor illusion, men vi måste vinna säger
Maréchal och så slutar det med att de når Schweiz och
beger sig uppför snösluttningen.
Men vårt tåg står fortfarande stilla och väntar. Jag
sitter inklämd med militärer närmast kring mig vid
fönsterplats och har ryggen mot hela fullpackade
vagnen för jag var först på när tåget kom in. Det är jag
nästan alltid. Om jag ville kunde jag se ut på
landskapet på andra sidan rutan men jag sitter alldeles stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
