Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därbakom tät granskog. Det är sommar och så ser Sverige ut!
Visst har jag sittplats fast tåget är fullpackat. Jag var
först uppe på tåget av alla. Trots att jag inte hade något
tungt resgods att pollettera eftersom faster Elsa skulle ta
hand om allt sådant efter skolavslutningen då hon
skulle ned till Marieborg med döttrarna sina hade jag
kommit till Centralen i god tid som hon sagt. Men det var
inte därför jag hade fönsterplats. Den hade jag för att
jag var först upp på tåget. De andra stod bara där på
perrongen och väntade som en stor skock. Det var ju
förbjudet att öppna grindarna under gång. Därför stod
de alla snällt stilla och väntade. Folket var på det sättet
här i landet. Det var som om de där svenskarna på
perrongen runt mig inte var vana att resa. De bara stod
och trampade och trängdes och knuffades med
varandra utan att ta sig igenom och komma fram. Men jag
gjorde som den gången i Chicago när jag skulle hem till
New York eller som commutrarna gjorde vid
Greenlawn. När jag såg tåget på ingående gjorde jag mig
redo. Kastade mig så upp på fotsteget, slet upp grinden
och hyvade upp väskan i en enda sugande rörelse med
armen och var ombord i den första vagnen innan tåget
riktigt kommit in ens. En järnvägare ropade något efter
mig men jag låtsades som om jag inte hört honom. Jag
hann komma in i vagnen och sätta mig vid fönstret
innan någon annan kunnat komma upp på fotsteget.
Det är en viss teknik med det där. Det var egentligen
som att hoppa på och av spårvagnar i farten då när jag
var inne i Stockholm innan jag reste till Amerika. Det
gäller bara när man vill på att springa och sedan att ta
sig upp i ett slags svep och att börja springa redan när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
